då har pmsen kickat igång. ansiktet är högrött och jag känner mig fullkomligt ostabil. mamma ringde precis och fråga om jag mår dåligt över det jag skrev om instagram i söndags, hon ska alltid ifrågasätta allt och bli orolig. jag mår inte dåligt på det sättet hon tror, hon tror att jag är helt förkrossad, men riktigt så är det inte. men iallafall, då får jag ett okontrollerat jäkla skrattanfall som leder till att jag börjar gråta? jag tappar kontrollen helt över mina egna känslor, det var inte ens kul? signalerna upp till hjärnan funkar inte som de ska. nu var det mamma och inte ett viktigt möte. då funkar det ju, hon vet ju hur labil jag är så hon stöttar mig till en viss gräns. men jag fasar för viktiga stunder där jag ska vara mig själv och prestera inför människor. jag vet aldrig hur det blir när det inträffar den här perioden på månaden med tanke på att min kropp lever sitt egna liv. helst vill jag bara stänga in mig tills det är över. jag får en dålig attityd, humörsvängningar, jag blir känslig, otålig, lättirriterad, jag säger dumma saker, jag gråter, jag äter för mycket choklad och jag deppar över ingenting. som tur är finns det något som dämpar dessa psyk sympton – TRÄNING! så är det. därför lägger jag i en extra växel dessa dagar.
nej nu blir det bonusfamiljen!
