Feb 28, 2017 |
gud vad roligt att ni är så många kommer in & läser men även kommenterar här. det betyder så himla mycket för mig! det får mig att vilja fortsätta skriva & dela med mig.
igår tog jag äntligen tag i misären här hemma! jag skrev tidigare att jag skulle göra det i fredags men jag sköt upp det lite till haha. det tog precis heeeeela dagen! jag kände mig så jäkla duktig efteråt. jag sorterade alla kläder, tömde alla lådor fyllda med skit, jag handtvättade lite plagg & gjorde ordning i min kamera låda. maten stod till & med på bordet när tom kom hem! ja, jag blev nästan chockad själv. men gud vad skönt det känns när allt är på sin plats igen & man har fått det ur världen. nu slipper tom tjata på mig varje dag. 😉
idag har jag bara jobbat & ätit onyttigheter. jag känner mig så tung, matt & för trött för att skriva mer.
måste bara avsluta med att säga INNAN VI DÖR på svt, helskotta vilken bra serie! så sjukt spännande. att titta på den är ETT MÅSTE!!! är det någon mer än jag som är HELT fast?
vi hörs i morgon! ❤
Feb 28, 2017 |
1
Share On Facebook
Feb 27, 2017 |
då har pmsen kickat igång. ansiktet är högrött och jag känner mig fullkomligt ostabil. mamma ringde precis och fråga om jag mår dåligt över det jag skrev om instagram i söndags, hon ska alltid ifrågasätta allt och bli orolig. jag mår inte dåligt på det sättet hon tror, hon tror att jag är helt förkrossad, men riktigt så är det inte. men iallafall, då får jag ett okontrollerat jäkla skrattanfall som leder till att jag börjar gråta? jag tappar kontrollen helt över mina egna känslor, det var inte ens kul? signalerna upp till hjärnan funkar inte som de ska. nu var det mamma och inte ett viktigt möte. då funkar det ju, hon vet ju hur labil jag är så hon stöttar mig till en viss gräns. men jag fasar för viktiga stunder där jag ska vara mig själv och prestera inför människor. jag vet aldrig hur det blir när det inträffar den här perioden på månaden med tanke på att min kropp lever sitt egna liv. helst vill jag bara stänga in mig tills det är över. jag får en dålig attityd, humörsvängningar, jag blir känslig, otålig, lättirriterad, jag säger dumma saker, jag gråter, jag äter för mycket choklad och jag deppar över ingenting. som tur är finns det något som dämpar dessa psyk sympton – TRÄNING! så är det. därför lägger jag i en extra växel dessa dagar.
nej nu blir det bonusfamiljen!
Feb 27, 2017 |
1
Share On Facebook
Feb 27, 2017 |
jag får gå loss på vad jag vill utan att han ifrågasätter. utan att han tycker att det jag gör är skevt. jag får samla mig, jag får vara tyst. jag får vara jag.
Feb 27, 2017 |
1
Share On Facebook
Feb 27, 2017 |
här är jag & jennifer. vi tar slut på filmrullar i glitterkläder.
Feb 27, 2017 |
1
Share On Facebook
Feb 26, 2017 |
jag vill bara skriva av mig om en sak som gör mig ledsen och kanske lite osäker. i början när jag la upp mina bilder för er så var jag nästan aldrig nöjd med vad jag hade åstadkommit, jag tyckte inte jag var tillräckligt bra och jag var osäker på om jag ens själv tyckte om bilderna. men med tiden har jag utvecklats och testat mig fram för att hitta det som verkligen är jag, vad som tilltalar mig och vad jag tycker om. jag har försökt att inte bry mig om vad någon annan tycker och inte låtit omvärlden få påverka mig. jag har haft sämre perioder där jag känt att jag har tappat det helt och hållet, sen har det vänt och gått bra igen. men det är väl så det är? idag kan jag äntligen känna att jag älskar det jag ser! det gör inte ont i magen längre när jag skickar in mina jobb och det är en fantastisk känsla!!! men när mina likes på instagram (kanske låter töntigt) är färre nu än när jag började för tre år sedan blir jag lite osäker. jag tänker tänk om det bara är jag som tycker om det här, vad tragiskt, eller kanske är mina följare är en annan målgrupp? jag vet inte, kanske har många av er varit med från början när jag la upp mer av mitt vardagsliv och mat. ni kanske inte alls tycker om det här som jag gör nu. tom säger att de kan vara så att människor gillar det som människor är vana vid, han tror att mina fotografier kanske är för ovanliga för att människor ska känna igen sig och kunna relatera de till sig själva. visst kan det vara så… innerst inne vet jag att det här med instagram inte ska påverka mig för vad har det för betydelse egentligen, hur många likes jag får på mina bilder? jag vet ju att jag får otroliga jobbmöjligheter ändå trots att instagram går dåligt för mig!!!! jag borde lägga min tacksamhet och energi på er som faktiskt ser det jag gör. det måste väl ändå vara jag som i första hand ska älska mina bilder för att något av det här ska vara äkta?
Feb 26, 2017 |
1
Share On Facebook
